..... i strålande solsken och -7grader. Härligt väder! Nu väntar jag bara på de vita guldet så släden, selar och linor får komma fram!
Dagens träningspass blev för Ayo hoppstå, Asta possitionsträning under fotgåendet då hon flyter både framåt och utåt. Liam fick träna på att snurra..
Ayo var som vanligt på hugget och det gick jätte bra det här träningspasset... Inte mycket gnäll och skäll.. Jag tog rådet du gav mig Sofie och det funkade faktist på honom också.. Har precis börjat med hoppstå och han kan hoppa än så länge ;) Han stannade också nån gång och stog kvar medans jag gick bakåt..
Asta gick det också bra med, går fortfarande sakta framåt då hon är mer koncentrerad då och håller possitionen bättre då, ska sakta men säkert öka farten..
Liam var också superduktig! hör och häpna!, han var på hugget!! Pigg och frammåt och tyckte att det var riktigt roligt!
Efter att alla fått sig några pass så blev det en massa lek med dragkamp och boll lek med Liam.. Ayo har lärt de stora hur man gör när man har dragkamp och de e jag JÄTTE glad över! Liam kampar nästan så fort jag bjuder kamptrasan, lika så Asta.. Ayo där emot han hugger direkt jag visar trasan och kampar så det står härligat till. :) Super roligt har vi haft på förmiddan!
Igår hade vi en mer dyster dag...
Dagen började med att svärmor ringde klockan sju på morgonen och frågade om Pysen var inne.. Jag viste inte om han var inne då jag inte gått upp än.. Hon sa sedan att en gubbe hade ringt dom och sagt att en katt blivit påkörd borta vid postlådorna, och att han inte visste om det var våran eller viktorias..
Jag satte på mig kläderna och gick ner... Ingen Pysen inne som satt och väntade på tröskeln in till köket, som han alltid brukar göra när man kommer ner på morgonen. Häller ingen Pysen som hoppade på handtaget som han alltid gör på morgonen om han fortfarande är ute när jag kommer ner. Jag kände på mig redan då att det var Pysen som blivit påkörd. Men man hoppas ju ändå att det inte skulle vara honom..
Jag gav hundarna mat, gick ut med dom och sen lämnade jag dom inne, satte på mig lite mer kläder och gick mot postlådorna.... Hela vägen hoppades jag på att det inte skulle vara våran Pys... Gubben som hade sett att han låg på vägen hade varit super snäll och stannat, tagit upp honom och lagt honom i en kartong vid sidan av vägen.
När jag såg kartongen så höll jag andan, jag öppnade kartongen och såg att det var våran finaste misse. Usch va lång vägen var hem igen.... När jag kom hem igen så lämnade jag han ute och gick in till hundarna.. Asta såg på mig när jag kom in, djupt i mina ögon.. Hon förtog direkt... Jag satte mig på knä och hon satte sig framför mig och kollade fortfarande på mig. Jag sa till henne att pysen inte fanns mer, då la hon huvet på sne, jag upprepade vad jag sa och brast i gråt... Asta kom fram och slickade i ansiktet på mig sedan la hon huvet på min axel och stog där.. Jag tog med hundarna ut för dom har varit väldigt nära Pysen och jag tyckte att dom kan få veta att han inte finns mer. Jag han knappt släppa ut Asta förens hon var framme vid kartongen med huvudet där i.. Hon slickade i ansiktet på honom och puttade på honom, precis som att hon försökte få igång honom igen... :'( åhh så drygt de va....
Varenda gång jag va ut med hundarna så stog Asta vid kartongen och kollade på mig och bad att jag skulle öppna kartongen så att han kunde komma ut...
Dagen igår var den jobbigaste på länge... :'( Igår kväll när Christoffer kommit hem så begravde vi honom..
Det är så tomt..... ingen liten katt som kommer glatt och hälsar på mig och hundarna när vi kommer hem, ingen som kommer springandes i hopp om att få mat så fort man öppnar skafferidörren, ingen misse som hoppar upp i famnen när man klappar på magen och säger att han ska hoppa upp och ge en en sån där go kram som bara Pysen kunde ge mig, med en tass på var sida om min hals och tryckte ansiktet mot mitt och spann<3
En speciell katt som jag ALLTID kommer att minnas <3
<3 R.I.P <3
Dagens träningspass blev för Ayo hoppstå, Asta possitionsträning under fotgåendet då hon flyter både framåt och utåt. Liam fick träna på att snurra..
Ayo var som vanligt på hugget och det gick jätte bra det här träningspasset... Inte mycket gnäll och skäll.. Jag tog rådet du gav mig Sofie och det funkade faktist på honom också.. Har precis börjat med hoppstå och han kan hoppa än så länge ;) Han stannade också nån gång och stog kvar medans jag gick bakåt..
Asta gick det också bra med, går fortfarande sakta framåt då hon är mer koncentrerad då och håller possitionen bättre då, ska sakta men säkert öka farten..
Liam var också superduktig! hör och häpna!, han var på hugget!! Pigg och frammåt och tyckte att det var riktigt roligt!
Efter att alla fått sig några pass så blev det en massa lek med dragkamp och boll lek med Liam.. Ayo har lärt de stora hur man gör när man har dragkamp och de e jag JÄTTE glad över! Liam kampar nästan så fort jag bjuder kamptrasan, lika så Asta.. Ayo där emot han hugger direkt jag visar trasan och kampar så det står härligat till. :) Super roligt har vi haft på förmiddan!
Igår hade vi en mer dyster dag...
Dagen började med att svärmor ringde klockan sju på morgonen och frågade om Pysen var inne.. Jag viste inte om han var inne då jag inte gått upp än.. Hon sa sedan att en gubbe hade ringt dom och sagt att en katt blivit påkörd borta vid postlådorna, och att han inte visste om det var våran eller viktorias..
Jag satte på mig kläderna och gick ner... Ingen Pysen inne som satt och väntade på tröskeln in till köket, som han alltid brukar göra när man kommer ner på morgonen. Häller ingen Pysen som hoppade på handtaget som han alltid gör på morgonen om han fortfarande är ute när jag kommer ner. Jag kände på mig redan då att det var Pysen som blivit påkörd. Men man hoppas ju ändå att det inte skulle vara honom..
Jag gav hundarna mat, gick ut med dom och sen lämnade jag dom inne, satte på mig lite mer kläder och gick mot postlådorna.... Hela vägen hoppades jag på att det inte skulle vara våran Pys... Gubben som hade sett att han låg på vägen hade varit super snäll och stannat, tagit upp honom och lagt honom i en kartong vid sidan av vägen.
När jag såg kartongen så höll jag andan, jag öppnade kartongen och såg att det var våran finaste misse. Usch va lång vägen var hem igen.... När jag kom hem igen så lämnade jag han ute och gick in till hundarna.. Asta såg på mig när jag kom in, djupt i mina ögon.. Hon förtog direkt... Jag satte mig på knä och hon satte sig framför mig och kollade fortfarande på mig. Jag sa till henne att pysen inte fanns mer, då la hon huvet på sne, jag upprepade vad jag sa och brast i gråt... Asta kom fram och slickade i ansiktet på mig sedan la hon huvet på min axel och stog där.. Jag tog med hundarna ut för dom har varit väldigt nära Pysen och jag tyckte att dom kan få veta att han inte finns mer. Jag han knappt släppa ut Asta förens hon var framme vid kartongen med huvudet där i.. Hon slickade i ansiktet på honom och puttade på honom, precis som att hon försökte få igång honom igen... :'( åhh så drygt de va....
Varenda gång jag va ut med hundarna så stog Asta vid kartongen och kollade på mig och bad att jag skulle öppna kartongen så att han kunde komma ut...
Dagen igår var den jobbigaste på länge... :'( Igår kväll när Christoffer kommit hem så begravde vi honom..
Det är så tomt..... ingen liten katt som kommer glatt och hälsar på mig och hundarna när vi kommer hem, ingen som kommer springandes i hopp om att få mat så fort man öppnar skafferidörren, ingen misse som hoppar upp i famnen när man klappar på magen och säger att han ska hoppa upp och ge en en sån där go kram som bara Pysen kunde ge mig, med en tass på var sida om min hals och tryckte ansiktet mot mitt och spann<3
En speciell katt som jag ALLTID kommer att minnas <3
<3 R.I.P <3